så här i efterhand när hela sällskapet åkt hem har ja tid att bara vara, och ta mig en funderare, när kroppen verkligen får slappna av så börjar ja nästan gråta, dessa dagar har verkligen fått mig att förstå hur illa det är..

tack marie för att du fick upp mina ögon igår, nu vet ja ju att det är så jävla fel de ja håller på me, är bara så svårt att släppa allt utan minsta livlina.

tack alla för en underbar helg, det var helt underbart, saknar er mer än någonsin nu men snart tar ja semester å då ses vi igen.. känns dock tungt som faan att vara här mer än en månad till utan nån av er, önskar ja kunde komma hem redan nu eller att ni kunde flytta till mig :) för alla me barn så kan vi göra det barnvänligt :)

tar nog å hoppar i säng nu, orkar inte riktigt tänka nå mer, min hjärna svämmades över idag, hoppas de är bättre i morrn :/

najti najt